Zeb är borta….

I morse fick vi ett telefonsamtal som berättade att hunden Zeb har lämnat oss 🙁
Har känt honom i snart 9 år och vi har egentligen aldrig gillat varandra så värst mycket men på sista tiden är det precis som vi har kommit varandra lite närmare, han har tytt sig till mig mer och mer och sist vi var ”hemma” så kom han t.o.m. la sitt huvud i mitt knä, precis som han kände på sig att det var sista gången vi skulle ses….

Collaget är lånat från syrrans blogg och där såg jag även denna dikt som någon hade lämnat till henne:

”Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett
vackert fartyg som bereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen
kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer
den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och
mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten.
Då hör du någon vid din sida säga ”Nu har han lämnat oss”.

Lämnat
oss för vad? Detta att han blivit allt mindre och tillslut försvunnit
är ju bara som du ser det. I själva verket är han ju lika stor och
vacker som när han låg vid stranden! Just när du hör rösten som säger
att han lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser
honom dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just
honom när han når sin nya hamn”.

av Ulla Söderström

Min dotter Smilla som älskar sagan om Bröderna Lejonhjärta utbrast när hon hörde om detta.
– Ja! Nu har Skorpan och Jonathan fått en hund som de kan leka med i Körsbärsdalen och Zeb som gillar att jaga fåglar får nu jaga fina rosa fåglar istället 🙂

– Vila i fred kompis!!!