Igår lördag satt jag inne i köket med mamma och pratade, Max var ute på gården och lekte ensam och jag hade precis sett honom genom köksfönstret. Plötsligt hör jag ett skrik från Max och jag hör genast att det är ett annorlunda skrik och jag fattar genast att något har hänt så jag springer mot ytterdörren. I dörren möter jag Max och det bokstavligen pulserar ut blod från ett jack i pannan. Jag sätter automatisk handen mot såret medan jag skriker efter mamma och pappa att komma och hjälpa mig. Som tur är så har mamma sjukvårdsutbildning så hon ger mig en bunt papper att trycka mot såret medan hon springer och hämtar tejp för att tejpa ihop såret. När jag släpper såret och överlåter omplåstringen till mamma så inser jag att vi måste åka in till akuten med honom för det här såret måste absolut sys! Max berättade att han ramlat och slagit i pannan i kanten på en stor blomurna som mamma har vid entrén. Så typiskt att han landade just mot den 🙁
Jag ber mamma skjutsa oss så att jag kan sitta i baksätet med Max. Stackars Smilla är minst lika rädd och ledsen som Max och jag försöker trösta och lugna ner dem båda men jag förstår ju att det ser väldigt läskigt ut med allt blod som var på golvet och på yttertrappan. Smilla ville inte lämna Max så hon fick också följa med till Hudiksvalls sjukhus medan pappa fick vara hemma och skura golvet.
När vi var framme på akuten så konstaterade de rätt snabbt att det måste sys och vi blev hänvisade in i ett rum för att vänta på läkaren. Men tyvärr kom det in en trafikolycka samtidigt så vi fick vänta i 6 timmar innan vi fick såret sytt. Det som jag tyckte var konstigt var att de tog bort vår tejp och lät såret vara öppet och de bad mig torka bort droppande blod under hela tiden. Undrar nu om det var för att de visste att det skulle ta tid och att de inte ville att det skulle börja läka? Fick nämligen veta av vänner på Facebook att såret helst behöver sys inom två timmar för att infektionsrisken ska minska och att ärret ska synas mindre då såret börjar läka själv efter två timmar. Kändes bara så makabert att låta honom ligga där med öppet sår och blod som rann under så lång tid!
Mamma och Smilla åkte hem vid 23.00 och då försökte jag få Max att sova
ett tag eftersom han var super trött. Något som var väldigt dåligt var
att det inte fanns en enda bok eller tidning på hela akuten så timmarna
flöt på väldigt långsamt! Det hade varit mysigt om jag hade kunnat läsa något för honom för att försöka få honom på andra tankar.
Klockan 01.00 kom läkaren och väckte honom, de ville att han skulle vara fullt vaken när han började sy och då ville ju Max inget annat än att fortsätta att sova. De täckte honom med en grön operationsduk så bara såret syntes och jag stod bredvid och höll hans händer. Bedövningssprutorna var värst, då värkte mitt mammahjärta när jag såg hur ledsen han blev och hur ont det gjorde. Men han var så otroligt duktig och jag var så stolt över hur han kämpade för att klarar av situationen. Det blev 4 stora stygn.
Klockan 02.00 åkte vi taxi hem och gissa om vi somnade gott tillsammans väl hemma i sängen. Min duktiga, duktiga kämpe, som jag älskar honom!!!
